Toalettpapperskris

En ganska rolig bild. Om det inte vore för att många på riktigt verkar upprörda över att toalettpapperet är slut i affären vore det riktigt festligt. Det är lite av en svensk paradgren att fokusera på något ovidkommande för att slippa tänka på riktiga problem, och bristen på toalettpapper tycks inte vara något undantag. 

De bittra toalettpappersgnällarna påstår att folk är patetiska idioter som köper en massa toalettpapper för att sitta i två veckors karantän. Förmodligen köper dom också lite extra för att ingen annan ska få.  Men är svensken verkligen så egoistisk och dum? Vissa, uppenbarligen, men jag tror att tror att bristen på toapapper och konserver har helt andra orsaker. 

• Just-in-time-leveranser. Butikerna har inte längre en massa varor i lager, utan får leveranser löpande. Lager tar plats (kostar pengar) och de lagrade varorna binder kapital (kostar pengar). Det vill inte kunderna betala. Om man nu i denna situation till skillnad från tidigare passar på att köpa ett paket toapapper innan man är inne på sista rullen, och många gör det samtidigt, behövs det inte många kunder innan dasspapperet är slut.
• Folk är sjuka. Av hänsyn till sina medmänniskor vill man då inte springa i affären var och varannan dag och sprida virus. Hur länge varar en sjukdom? Har man drabbats av Corona? Ett extra paket toapapper för att slippa gå till affären och smitta alla där, är det ok?
  
• Folk är inte sjuka. För att minska risken för smitta köper man lite extra skithuspapper när man är i affären. Man följer rekommendationerna som social distansering, vilka finns till för att skydda samhället och främst de som tillhör riskgrupper.
  
• Karantän. Ett antal personer sitter ju faktiskt också i karantän innan de får gå tillbaka till sina jobb. De är antingen sjuka, eller så är de inte sjuka.  Se ovan.

Min helt ovetenskapliga analys av toalettpapperskrisen är således:

Toalettpapperet är slut för att vi är omtänksamma och bryr oss om varandra. Och med tanke på att butikshyllan snart är påfylld ser jag det som en styrka och inte ett problem.

Problemet handlar alltså inte om intimhygien, utan om trygghetsskadade individer som blundar för alla problem och kör på som vanligt. De som tycker att det är töntigt att förbereda sig och att ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor. Istället för att göra något vettigt skapar de istället dålig stämning och lägger tid på att förlöjliga de som har anständigheten att tänka också på andra än sig själva.