Ur led är tiden

Något står inte rätt till.

Jag lyckade starta bloggen nära nog samma dag som den första rapporten om det nya Corona-viruset gjordes. Jag tänkte att jag ändå försöker skriva lite om sparande, som var planen från början. Det har väl gått sådär. I princip all nyhetsrapportering och allt som händer i livet är nu är, av förklarliga skäl,  dominerat av Corona och Covid-19. Det är nog inte fel tillfälle att börja ett sparande, för den som har gått i sådana tankar . Däremot är det nog helt fel tillfälle att börja med spar-snack på en nystartad blogg. Det får bli sen.

Sverige har valt en annan väg än övriga länder. Vi kör den mjuka vägen och kommer med rekommendationer istället för direktiv och förbud. Tyvärr är jag rädd att vi är för trygghetsskadade i Sverige för klara det ansvaret. Vi har inte haft krig på väldigt länge, och har under lång tid haft ett tryggt samhälle utan större katastrofer. Risken är att vi inte tror att vi kan drabbas av tråkigheter som andra gör. Kan det finnas någon annan anledning till att det kan se ut som på bilden, en lördagskväll på Södermalm? Mitt under en global pandemi som ingen kan undgå, som lamslagit hela världen, och som till dags dato tagit 190.985 liv? 2021 döda bara i Sverige!

 

Folkungagatan, april 2020. Covid-19. Bild lånad från YB Södermalm

Vad är det för fel på vissa? Kan det verkligen ha undgått någon vad var och en behöver göra? I resten av världen ser vi bilder på tomma gator, och i princip utegångsförbud. Här kör vi eget ansvar. Det klarade vi tydligen av att hantera i några veckor, sen ser det ut så här. Det är fullständigt hårresande, och jag kan inte förstå inte varför inte polisen stängde krogen direkt och skingrade massorna. Det är som sagt något som inte står rätt till!

Och ekonomin! Det tycks vara konsensus att det här är det värsta som drabbat ekonomin sedan depressionen i början på 30-talet. Folk dör i mängder. Ekonomin har stannat. Folk blir av med sina jobb och företag går i konkurs. Enorma statliga stöd räddar många jobb. Men vi vet inte hur längre detta kommer pågå, eller vilka konsekvenserna blir. Det är mycket svårt att se detta som annat än en ekonomisk katastrof. Hur reagerar då börsen på det värsta som drabbat ekonomin på 100 år? Blygsamt, som det ser ut. Först såg det ut att bli ett ordentligt ras. Sedan hände något, och börserna återhämtade sig. En global katastrof och grusade framtidsutsikter under överskådlig tid har sedan årsskiftet fått börsen att gå ner....14 %. Va?

Igår såg jag ett tiotal män mötas på gatan här utanför. Männen var bedömt mellan 55 och 65 år gamla. Hälften var överviktiga. De verkade väldigt glada att se varandra, och det hälsades ordentligt. Det räckte inte med att ta i hand, utan man såg till att krama om varandra ordentligt också.

Förnekelse är ju en naturlig försvarsmekanism, men hur många ska behöva sätta livet till innan även dessa människor förstår att det här är allvar? Vi är ofta fokuserade på rättigheter, och sällan på skyldigheter. I en tid som denna kanske det är dags att lägga lite mer tyngd bakom "rekommendationerna"? Det kanske krävs beslut man är skyldig att följa, för att få vissa att rätta in sig i ledet.

Med det sagt så tar en tid som denna också fram det bästa ur människan. Allt från tydligt visad hänsyn och donerad skyddsutrustning, till tillverkning av handsprit och hjälp med att handla till medmänniskor i riskgrupperna.

Tragiskt om de ansträngningar så många gör förlorar effekt bara för att ett gäng egocentriker inte klarar av att göra minsta uppoffring. Det skulle inte förvåna mig om det dessutom är samma personer som gnällde högljutt på att toalettpapperet var slut i krisens början.

Löfvens tal

Statsministerns tal till nationen, med anledning av Coronasmittan, var stabilt. Nästan surrealistiskt.

Vissa förstår dock inte situationens allvar. Jag rekommenderar därför att komplettera med Youtube-klippet nedan. Humor, förvisso, men tänkvart.

Stabilt och statsmannamässigt

Inte lika stabilt, men slutsatserna är kloka

Toalettpapperskris

En ganska rolig bild. Om det inte vore för att många på riktigt verkar upprörda över att toalettpapperet är slut i affären vore det riktigt festligt. Det är lite av en svensk paradgren att fokusera på något ovidkommande för att slippa tänka på riktiga problem, och bristen på toalettpapper tycks inte vara något undantag. 

De bittra toalettpappersgnällarna påstår att folk är patetiska idioter som köper en massa toalettpapper för att sitta i två veckors karantän. Förmodligen köper dom också lite extra för att ingen annan ska få.  Men är svensken verkligen så egoistisk och dum? Vissa, uppenbarligen, men jag tror att tror att bristen på toapapper och konserver har helt andra orsaker. 

• Just-in-time-leveranser. Butikerna har inte längre en massa varor i lager, utan får leveranser löpande. Lager tar plats (kostar pengar) och de lagrade varorna binder kapital (kostar pengar). Det vill inte kunderna betala. Om man nu i denna situation till skillnad från tidigare passar på att köpa ett paket toapapper innan man är inne på sista rullen, och många gör det samtidigt, behövs det inte många kunder innan dasspapperet är slut.
• Folk är sjuka. Av hänsyn till sina medmänniskor vill man då inte springa i affären var och varannan dag och sprida virus. Hur länge varar en sjukdom? Har man drabbats av Corona? Ett extra paket toapapper för att slippa gå till affären och smitta alla där, är det ok?
  
• Folk är inte sjuka. För att minska risken för smitta köper man lite extra skithuspapper när man är i affären. Man följer rekommendationerna som social distansering, vilka finns till för att skydda samhället och främst de som tillhör riskgrupper.
  
• Karantän. Ett antal personer sitter ju faktiskt också i karantän innan de får gå tillbaka till sina jobb. De är antingen sjuka, eller så är de inte sjuka.  Se ovan.

Min helt ovetenskapliga analys av toalettpapperskrisen är således:

Toalettpapperet är slut för att vi är omtänksamma och bryr oss om varandra. Och med tanke på att butikshyllan snart är påfylld ser jag det som en styrka och inte ett problem.

Problemet handlar alltså inte om intimhygien, utan om trygghetsskadade individer som blundar för alla problem och kör på som vanligt. De som tycker att det är töntigt att förbereda sig och att ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor. Istället för att göra något vettigt skapar de istället dålig stämning och lägger tid på att förlöjliga de som har anständigheten att tänka också på andra än sig själva.

Hur gör Buffett?

"Var rädd när andra är giriga, och var girig när andra är rädda"

(Warren Buffett)

Ovanstående är ett av Warren Buffetts mer citerade investeringsråd. Man kan säkerligen anse att det är fel tillfälle att tänka på placeringar när Coronaviruset sprids över världen och många drabbas hårt. Men ekonomin behöver ju fungera så normalt det är möjligt, både under och efter detta utbrott.

Med panik på börserna kan Buffets råd nu vara väldigt aktuellt. Det känns mer än osäkert att köpa nu, och kanske är det här tillfället Buffett pratar om? Eller han kanske pratar om enskilda bolag och inte om en global börspanik? Det vet vi inte.

Det är verkligen svårt att agera på något klokt sätt i det här läget. Min plan är att köpa lite i taget under denna storm. Mindre poster ett par gånger i veckan. Jag har börjat, och jag har redan hunnit börja tvivla starkt på om det verkligen är så klokt....

Buffett säger att man ska köpa när andra är rädda. Någon annan har sagt att man ska köpa "när blodet flyter på gatorna". Det känns som precis den situation vi är i nu.

Har du bestämt hur du hanterar situationen?

Att skilja huvudsak från bisak

För några veckor sedan var klimatkrisen det ständiga samtalsämnet. Greta syntes överallt och hela tiden.

Klimatoron tycks nu ha gjort en paus, och fokus har istället riktats mot två nya händelser:

Coronaviruset sprider sig över jorden. Ingen vet vilken skada detta virus kommer göra, och hur många som kommer mista livet. I skrivande stund har vi 21 bekräftade fall i Sverige. Man säger att beredskapen är god, även om vi skulle få ett större antal smittade. Detta i ett Sverige där "stabsläge" numera nästan är normalläge på vissa av våra större sjukhus. Detta pga överbeläggning och brist på personal. Det tar en månad att få en tid hos sin husläkare. På akuten gör man sig icke besvär. Men som sagt - när det gäller detta är tydligen beredskapen god. Får vi en större spridning av viruset och ett enormt behov av intensivvård så löser vi det. Det är svårt att se hur, men det finns ingen anledning till oro.

Erdogan har gjort verklighet av sitt hot och har öppnat gränsen mot Europa. Tiotusentals migranter försöker nu forcera gränsen till Grekland, och därmed in i Europa. Bränder, stenkastning, tårgas och gummikulor. Nästan krigsliknande scener. Erdogan har hotat att skicka 3,6 miljoner migranter mot Europa, så det här kanske bara är början. Sverige är fortfarande inte i närheten av att ha hanterat den enorma mängd migranter som kommit från 2015 och framåt. De som kom då bor fortfarande i "modulhus" och liknande, då bostäder och arbeten saknas. Vården är överbelastad och skolorna fulla. Sverige är förändrat i grunden, och det pratas numera om att samhällskontraktet är brutet. Vilka konsekvenser ytterligare en migrantvåg skulle innebära är svårt att bedöma.

Trots det enorma allvaret i detta tycker svensk media och vissa politiker att man måste rapportera om något man anser vara nästan lika allvarligt.

.

Ulf Kristersson säger det förbjudna - Stärk gränsen! (EU:s yttre gräns) Det i kombination med att han "ser tuff ut" och dessutom har "jaktkläder" på sig blir för mycket. Vänstern rasar. Moderaterna byter sedan ut bilden. Vilken dramatik. 

En reflektion är att ett sådant uttalande hade triggat igång floskelmaskinen totalt för inte länge sedan. Nu blev det ramaskri och därpå följande halvpudel, men inte så mycket av det vanliga mässandet om att "Vi måste värna asylrätten", "Det handlar om vilket Sverige vi vill ha" och obligatoriska paralleller till 30-talet. Att Kristerssons jacka och keps ändå kan bli en nyhet när flera potentiella katastrofer avlöser varandra runt omkring oss är...intressant!

Löneväxling

Att kombinera låg lön med frånvaro av tjänstepension bör undvikas. Jag har själv haft just det upplägget under ett antal år, och pensionsprognosen ser därför inte jättebra ut.

Avdragsrätten för privat pensionssparande är borttagen. Löneväxling kan dock vara ett sätt att öka pensionen för den som vill, men är bara ett bra alternativ för den som har lite högre inkomster.

För att löneväxling ska bara en bra idé behöver man ha en månadslön på över 44 923 kr.

Löneväxling innebär att du avstår en del av din bruttolön, och växlar den delen till något annat. Vanligtvis betalas pengarna istället till en pensionsförsäkring.

Fördelarna för dig är att du kan få lägre skatt när du tar ut pengarna som pensionär, och du kan också få en större inbetalning än lönen du avstår.

För att det ska vara lönsamt bör du efter löneväxlingen fortfarande ha en lön som överstiger 8.07 inkomstbasbelopp. Det beror på att inkomster över denna nivå inte ger högre pensonsavsättning till den allmänna pensionen, och att man på denna nivå också maxat exempelvis SGI. Vid lägre inkomster bör man inte löneväxla.

Vid denna inkomst betalar man statlig inkomstskatt, vilket innebär 20 eller 25 % statlig skatt, utöver kommunalskatten som brukar ligga runt 30 %. En tusenlapp som tas ut som lön ger alltså någotstans mellan 450 och 500 kr kvar efter skatt. Om man istället tar ut denna tusenlapp när man gått i pension, och då förutsätter att inkomsterna är lägre och att man därför bara betalar kommunalskatt, får man istället behålla ca 700 kr.

Utöver detta så är det billigare för arbetsgivaren att göra en pensionsinbetalning än att betala ut lön. Det är vanligt att man kommer överens om att löneväxlingen ska vara "kostnadsneutral" för arbetsgivaren. Det innebär att arbetsgivaren kan betala in drygt 5,7 % extra till din pensionsförsäkring, utan att det kostar företaget något extra. Avstår du 1000 kr får du alltså 1057 kr inbetalda till din pension.

Det är ingen rättighet att få löneväxla, utan både själva växlingen och vilka villkor som ska gälla är något man kommer överens med sin arbetsgivare om. Omfattas man av kollektivavtal kan dock regler kring löneväxling framgå där.

Räkneexemplen ovan visar att det kan vara en bra affär att löneväxla om man har lön på denna nivå. Väljer man att börja löneväxla bör man tänka på att välja en pensionsförsäkring med mycket låga eller helst inga avgifter. Det finns också en osäkerhet, och det är att man inte kan veta hur skattesituationen ser ut när pensionsförsäkringen väl ska betalas ut. Våra politiker kan välja att höja eller sänka skatten innan utbetalning sker. Som det ser ut idag kan pengar i en pensionsförsäkring börja tas ut som tidigast från 55 år ålder. Ytterligare något att ta hänsyn till är att den lägre lönen som växlingen ger kan ge en lägre ersättning om man skulle bli långvarigt sjuk.

Det är mycket att tänka på, och det är inte självklart vad som är bäst. Tror du på löneväxling?

Lönehöjning. Eller?

Den här veckan var det så äntligen dags för det årliga lönesamtalet. Förväntningarna inför samtalet var låga, och därmed helt i linje med resultatet. En höjning på klart blygsamma 1,5 %

Jag tycker om mitt jobb, och är ganska skaplig på det. Jag jobbar hårt och vill alltid leverera bra resultat. Året som gått har jag utvecklats mycket. Jag känner att jag levererar betydligt mer än jag egentligen skulle behöva. Eller som det beskrivs på lönesamtalspråk - "enligt förväntan"

När man byter jobb brukar man oftast höja lönen. Någon annonskampanj hävdar att det är i snitt 10 %, vilket låter rimligt. När man går från en jobb man kan, till ett jobb som man sannolikt kan mycket sämre, höjer man alltså lönen med 10 %. När man sedan lär sig och fördjupar sig i sin nya tjänst värderas det ofta inte på samma sätt när det är dag att se över lönerna. Då pratas det om någon pott som är för liten, som ska fördelas på för många. Det finns inte mer pengar.

Det är ju alldeles klart att inte alla löner kan höjas med 10 % per år. Det blir bara lite märkligt när den som hoppar runt på olika jobb får större höjningar än den som stannar kvar och blir riktigt duktig i sin tjänst. Men vi vet ju att det är så. Antingen accepterar man det, eller så gör man något.

Tidigare har jag lojaljobbat. Länge i samma tjänst, och med forhoppningen att hårt arbete till slut ska betala sig. Det gör det kanske till slut, men det går inte fort. De senaste åren har jag istället bytt arbete ett par gånger, när jag tyckt att utvecklingen gått för långsamt.  Det har gjort stor skillnad i lön, även om jag utgått från en låg nivå.

Åter till årets lönehöjning på 1,5 %. Efter skatt blir det ungefär 1 % kvar (räknat på 30 % kommunalskatt). Det innebär att "höjningen" var lägre än inflationen. Ett års ytterligare erfarenhet ledde alltså till en reallönesäkning. Inga stora pengar, men principiellt förkastligt.

Ett jobb är ju mycket mer än bara lön, och jag trivs där jag är nu. Jag har egentligen inga planer på att byta jobb, men lönesamtalet har väckt tanken...

Ekonomisk beredskap

Idag är det fredag, och under förmiddagen har en av storbankerna haft driftstörningar. Det mesta låg nere, inklusive möjligheten att använda bankens kort. Det är ofrånkomligt att det händer ibland, och det brukar komma igång igen ganska snart. Men i ett av världens mer kontantfria/kontantlösa länder vållar det en del bekymmer. Speciellt som avbrottet nu var lite längre.

Att bankens kunder blev irriterade och att det kan skapa problem är lätt att förstå, men när man tittar på kommentarerna på bankens Facebook-sida verkar det faktiskt riktigt illa. Folk kunde inte tanka, inte köpa mat, inte åka till jobbet, inte ta hunden till veterinären,  inte döpa sitt barn, inte köpa presenter, inte göra viktiga läkarundersökningar, och så fortsatte det. Kontanter är snart ett minne blott, och det var ett fåtal som tycktes lösa problemet med sedlar och mynt. De som kunde hantera situationen på andra sätt kanske inte skrev av sig på Facebook, men känslan var att påtagligt många bara har ett enda kort, inga kontanter och därmed ingen beredskap.

Vi börjar ju bli ganska många som strävar efter ekonomisk frihet. Vi sparar och planerar och brukar nog ha ganska bra koll på ekonomin på lång sikt. Vi förebereder oss på att klara oss länge med små inkomster. Men hur ser beredskapen ut på väldigt kort sikt, och när det gäller det som vi själva inte kan påverka? När vi inte kommer åt pengarna vi har på kontot när vi behöver dom?

Några gratiskort

Jag är själv kund i en storbank. Jag får lönen dit, och har bolån och en del annat där. Praktiskt. För sparande använder jag främst nisch-banker. Både för sparkonton och placeringar. Utöver det så har jag ett antal kort från olika utgivare, med den enda gemensamma nämnaren att dom är gratis.

När jag är ute och reser så har jag alltid (minst) två olika kort med mig, då det skulle vara väldigt tråkigt att bli stående långt, långt hemifrån utan pengar. Jag brukar också gilla att ha en mindre del av reskassan i kontanter, bara för säkerhets skull.

Dagens händelse blev lite av en liten tankställare för mig. Prepping är populärt nu, och jag läser ibland en del om detta. Tänker ofta att det nog vore klokt att ha lite kontanter i beredskap på något bra ställe, om något skulle hända. Men då har jag nog tänkt på något större än att min bank plötsligt skull sluta fungera. Och jag har varit lite trög i att gå från tanke till handling...

Efter den här dagen blir slutsatsen för mig blir att det nog är klokt att göra precis som på utlandsresan. Ha kassan uppdelad på två konton (i olika banker) med två olika kort. Och att se till att ha lite kontanter undanlagda. (Kontanterna ska hämtas ut så fort det här inlägget är färdigskrivet, så det äntligen blir av).

Att ha ett extra kort med sig, även till vardags, är inte särskilt jobbig, och det är ett ganska enkelt sätt att försäkra sig mot att bli stående med tom tank vid ett mack mitt i skogen. Dessutom behöver det inte kosta någonting alls, om man väljer ett gratiskort. Och skulle det sedan bli strömavbrott i en vecka kommer man vara glad åt kontanterna man gömt undan.

Har du någon plan om din bank slutar fungera?

Snåltips - idéer för att få pengar över

Några idéer som kan göra det lättare att få pengar över. Högt, lågt och utan inbördes ordning!

• Det mest självklara rådet - ta med matlåda till jobbet!

• Låna bara pengar i nödfall. Som nödfall räknas bara köp av bostad och eventuellt studielån. Inget annat.

• Om du har svårt att spara - sätt av ditt sparande direkt när lönen kommer (istället för att spara det som blir över)

• Köp begagnat när det går. Blocket, Marketplace, Tradera eller loppis. Du sparar pengar och miljö. Känslan av att göra en bra affär är inte heller att förakta.

• Sälj saker du inte längre använder. Sälj förslagsvis på samma ställen som du köper begagnat.

• Köp bara saker du har råd med. Har du inte pengarna på kontot har du inte råd. Är du inte beredd att spara ihop till saken vill du inte ha den tillräckligt mycket.

• När du får höjd lön - sätt direkt av höjningen till ditt sparande. Då kan du öka ditt sparande utan att du behöver dra in på något.

• Köp inte en ny telefon så länge din gamla fungerar som den ska.

• Cykla eller gå till jobbet.

• Att vara lite sugen på något betyder inte att man omedelbart måste äta något. Håll ut. Köp under inga omständigheter en "bar" för 32 kr, eller en halvliter vatten för 24 kr, bara för att du är lite sugen.

• Har du bolån? Förhandla räntan. Spela sedan ut bankerna mot varandra.

• Handla mat i en affär med låga priser, inte höga.

• Handla inte när du är hungrig eller sugen. Då kommer du automatisk köpa sämre mat och en massa snask.

• Om du har bil - jämför försäkringar. Och sätt på vinterdäcken själv.

• Använd prisjämförelsesidor när du gör större inköp. 

Plastpåsarna och miljön

Den nya plastpåse-skatten införs den 1 mars. Då ska vi i Sverige betala 3 kr extra per plaspåse för att kunna bära hem våra varor från affären. Känslan är att det är på grund av att en massa plast dumpas i haven. Men är det verkligen så? Det ska bli väldigt spännande att se hur mycket mindre plast det blir i världshaven efter detta.

En undersökning har gjorts där man studerat miljöeffekterna av en plaspåse som används en gång för att bära hem varorna och därefter används som soppåse. Slutligen eldas påsen upp. Alltså helt i linje med hur svenska påsar används.

För att en påse av ekologisk bomull ska vara mer miljövänlig än en plastpåse behöver den återanvändas 20.000 gånger. Det måste alltså börja säljas tygpåsar av helt makalös kvalitet för att det här inte ska bli ett nerköp för miljön. För den som handlar fyra gånger i veckan, och använder en påse varje gång, tar det 96 år innan tygpåsen är en miljömässig vinst. Om man tidigare återanvände sin plastpåse en gång måste istället tygpåsen går i arv i släken i 192 år för att miljön ska bli vinnare. Om man slutligen lägger till det faktum att vi fortfarande kommer behöva soppåsar, och därför börjar köpa lägre beskattade soppåsar för det ändamålet, då anar man att det här inte har någonting med miljön att göra.

Att man lade skatten just på plastpåsar är förmodligen bara för att det kan uppfattas som något är bra för miljön. Istället är det nog helt enkelt så att pengarna måste in till statskassan. Det hade blivit svårare att bli omvald om man höjt momsen eller lagt en straffskatt på mjölk. Det här ser nog bättre ut, men är egentligen samma sak.

Vi knorrar lite och knyter näven i fickan, men litar på att staten gör det som är bäst. Våra poliker kan säkerligen sola sig i stjärnglans internationellt och berätta att i Sverige, där är vi minsann föredömliga och har fått ner användningen av plastpåsar. Att miljön tar lite skada är ingenting som behöer störa den bilden.

Men i ärlighetens namn kunde det varit mycket värre. Vi kunde ju i den politiska korrekthetens namn avveckla fullt fungerande och miljövänliga kärnkraftverk och sedan importera el från kolkraft istället...

Börja spara? Nu?

Imorgon är det lön igen. Det som kallas "årets fattigaste månad" är slut!

En fredag med en ny och orörd lön på kontot skulle ju kunna vara det perfekta tillfället att börja ett sparande för den som funderat på det. Vilken fin present till sig själv att starta ett långsiktigt sparande. Unna dig det!

Om du har bestämt dig - kom igång, nu direkt! Bestäm hur mycket du kan lägga undan varje månad, och följ de fyra stegen nedan. Du är igång på 10 minuter!

1. Öppna ett ISK (Investeringssparkonto). Det har en mycket förmånlig beskattning, och du behöver inte deklarera några affärer. Att ha ett ISK är alltid gratis så du behöver inte bli kund i någon ny bank. Gör det så enkelt som möjligt och öppna ett i banken där du har din lön.
2. Lägg upp en automatisk överföring från ditt lönekonto till ditt nya ISK. Lägg ett datum precis efter lönen.
3. Låt inte mängden fonder skrämma dig. Vet du inte hur du vill placera pengarna väljer du en global indexfond. Stor riskspridning till liten kostnad.
4. Tänk på annat och låt tiden jobba för dig!

Det viktigaste är att komma igång. Detaljerna går alltid att justera längs vägen.

För den som helt saknar sparande är det klokt att först bygga upp en buffert på ett konto. Pengar man behöver direkt gripbara bör inte placeras på börsen. Du kan ändå lägga upp allt enligt ovan, men börjar med att göra månadsöverföring till ditt bufferkonto.  När bufferten är tillräcklig flyttar du över överföringen till ditt ISK istället.

Lycka till!

Efterlysning

Efterlysningar är egentligen inte vad jag tänkt skriva om på bloggen, men när Aftonbladet stöttar polisen i jakten på en farlig brottsling vill jag också hjälpa till. Når efterlysningen ut till ytterligare några personer är det värt besväret.

En kvinna skottskadades nyligen under inspelning av en musikvideo på Ingarö strax utanför Stockholm. Polisen har gått ut med bild och söker nu den misstänkte gärningsmannen.

Aftonbladet rapporterar om detta och publicerar också polisens bild. Polisen behöver hjälp att identifiera och hitta den misstänkte, och med det kanske också förhindra att andra råkar illa ut. Aftonbladet tycks ha redigerat bilden något, men det framgår tydligt att det är polisens bild man publicerar.

Har du sett mannen på bilden? Kontakta polisen på 114 14.

Trygg i smyg

För mig ger sparandet trygghet och möjligheter. Jag skulle kunna klara mig utan inkomst en tid om det skulle krävas, och jag kan köpa det jag behöver när jag behöver det. Jag har aldrig haft höga inkomster, men trots att jag har både bil, bostadsrätt och sambo, och åker på semester ibland så räcker pengarna.

Det där är känsligt! Normen är ju att pengarna ska vara slut när lönen kommer, och en lägre nivå av konsumtion sticker ut. Man ska gärna prata om att det är lite tufft, och börja spara - nej, det finns det verkligen inte utrymme för. Samtidigt ska man köra en bil av senare årsmodell och gärna ha den senaste mobiltelefonen. Jag upplever det som mer socialt accepterat att berätta att man köpt något helt meningslöst på kredit, än att berätta att man sparat ihop en buffert och aldrig skulle kunna tänka sig att låna till konsumtion.

För mig har det oftast varit "lätt" att konsumera mindre än jag tjänat. Lätt pga att jag haft motivationen att skapa en ordentlig buffert och för att jag relativt tidigt upptäckte att konsumtion utöver det jag behöver eller verkligen vill ha inte ger mig särskilt mycket. Men jag har varit målmedveten och hållit på väldigt länge.

Det är många som gjort liknande resor. De framväxande spara-bloggarna vittnar om andra som har liknande tankesätt och erfarenheter. När man sedan kämpat länge och lyckats uppnå den ekonomiska trygghet man strävat efter i många år, vad gör man då? Ingenting, tror jag är vanligt! Jag har knappt berättat för någon om min buffert eller om mina tidigare erfarenheter och tankar kring det här. Istället för att stolt skrika "jag klarade det" går man istället runt och är trygg i smyg. Kanske startar man en anonym blogg för att kunna dela sina erfarenheter med andra.

Det finns nog ett antal anledningar till att det är så. Det finns ju ingen särskild tidpunkt där tryggheten plötsligt infinner sig. Den växer fram, samtidigt som det är lätt att hela tiden flytta fram målet till något man ännu inte uppnått. Det är väl också så att livsstilen kanske gör att det inte är en stor sak. Det största tror jag dock är det sociala. Man vill man vara med i gänget som pratar på fikarasten om att det är så mycket månad kvar i slutet av lönen, och då är det enklast att ligga lågt. Man vill inte sticka ut. Inte på fel sätt.

Det enorma fokuset på klimat och miljö måste på sikt göra att en lägre konsumtion blir det nya normala, vilket inte alls går ihop med den konsumtionsnorm som råder idag. Men det är där det måste sluta. Vi är fler och fler som väljer att konsumera på en lägre nivå och samtidigt få en ekonomi med större marginaler. Kanske är det en ny folkrörelse som börjat växa fram? Det får tiden utvisa, men fram till samtalen på fikarasten låter helt annorlunda mot idag kommer jag bevara min hemlighet - att jag har pengar kvar när lönen kommer!