Lönehöjning. Eller?

Den här veckan var det så äntligen dags för det årliga lönesamtalet. Förväntningarna inför samtalet var låga, och därmed helt i linje med resultatet. En höjning på klart blygsamma 1,5 %

Jag tycker om mitt jobb, och är ganska skaplig på det. Jag jobbar hårt och vill alltid leverera bra resultat. Året som gått har jag utvecklats mycket. Jag känner att jag levererar betydligt mer än jag egentligen skulle behöva. Eller som det beskrivs på lönesamtalspråk - "enligt förväntan"

När man byter jobb brukar man oftast höja lönen. Någon annonskampanj hävdar att det är i snitt 10 %, vilket låter rimligt. När man går från en jobb man kan, till ett jobb som man sannolikt kan mycket sämre, höjer man alltså lönen med 10 %. När man sedan lär sig och fördjupar sig i sin nya tjänst värderas det ofta inte på samma sätt när det är dag att se över lönerna. Då pratas det om någon pott som är för liten, som ska fördelas på för många. Det finns inte mer pengar.

Det är ju alldeles klart att inte alla löner kan höjas med 10 % per år. Det blir bara lite märkligt när den som hoppar runt på olika jobb får större höjningar än den som stannar kvar och blir riktigt duktig i sin tjänst. Men vi vet ju att det är så. Antingen accepterar man det, eller så gör man något.

Tidigare har jag lojaljobbat. Länge i samma tjänst, och med forhoppningen att hårt arbete till slut ska betala sig. Det gör det kanske till slut, men det går inte fort. De senaste åren har jag istället bytt arbete ett par gånger, när jag tyckt att utvecklingen gått för långsamt.  Det har gjort stor skillnad i lön, även om jag utgått från en låg nivå.

Åter till årets lönehöjning på 1,5 %. Efter skatt blir det ungefär 1 % kvar (räknat på 30 % kommunalskatt). Det innebär att "höjningen" var lägre än inflationen. Ett års ytterligare erfarenhet ledde alltså till en reallönesäkning. Inga stora pengar, men principiellt förkastligt.

Ett jobb är ju mycket mer än bara lön, och jag trivs där jag är nu. Jag har egentligen inga planer på att byta jobb, men lönesamtalet har väckt tanken...

Ekonomisk beredskap

Idag är det fredag, och under förmiddagen har en av storbankerna haft driftstörningar. Det mesta låg nere, inklusive möjligheten att använda bankens kort. Det är ofrånkomligt att det händer ibland, och det brukar komma igång igen ganska snart. Men i ett av världens mer kontantfria/kontantlösa länder vållar det en del bekymmer. Speciellt som avbrottet nu var lite längre.

Att bankens kunder blev irriterade och att det kan skapa problem är lätt att förstå, men när man tittar på kommentarerna på bankens Facebook-sida verkar det faktiskt riktigt illa. Folk kunde inte tanka, inte köpa mat, inte åka till jobbet, inte ta hunden till veterinären,  inte döpa sitt barn, inte köpa presenter, inte göra viktiga läkarundersökningar, och så fortsatte det. Kontanter är snart ett minne blott, och det var ett fåtal som tycktes lösa problemet med sedlar och mynt. De som kunde hantera situationen på andra sätt kanske inte skrev av sig på Facebook, men känslan var att påtagligt många bara har ett enda kort, inga kontanter och därmed ingen beredskap.

Vi börjar ju bli ganska många som strävar efter ekonomisk frihet. Vi sparar och planerar och brukar nog ha ganska bra koll på ekonomin på lång sikt. Vi förebereder oss på att klara oss länge med små inkomster. Men hur ser beredskapen ut på väldigt kort sikt, och när det gäller det som vi själva inte kan påverka? När vi inte kommer åt pengarna vi har på kontot när vi behöver dom?

Några gratiskort

Jag är själv kund i en storbank. Jag får lönen dit, och har bolån och en del annat där. Praktiskt. För sparande använder jag främst nisch-banker. Både för sparkonton och placeringar. Utöver det så har jag ett antal kort från olika utgivare, med den enda gemensamma nämnaren att dom är gratis.

När jag är ute och reser så har jag alltid (minst) två olika kort med mig, då det skulle vara väldigt tråkigt att bli stående långt, långt hemifrån utan pengar. Jag brukar också gilla att ha en mindre del av reskassan i kontanter, bara för säkerhets skull.

Dagens händelse blev lite av en liten tankställare för mig. Prepping är populärt nu, och jag läser ibland en del om detta. Tänker ofta att det nog vore klokt att ha lite kontanter i beredskap på något bra ställe, om något skulle hända. Men då har jag nog tänkt på något större än att min bank plötsligt skull sluta fungera. Och jag har varit lite trög i att gå från tanke till handling...

Efter den här dagen blir slutsatsen för mig blir att det nog är klokt att göra precis som på utlandsresan. Ha kassan uppdelad på två konton (i olika banker) med två olika kort. Och att se till att ha lite kontanter undanlagda. (Kontanterna ska hämtas ut så fort det här inlägget är färdigskrivet, så det äntligen blir av).

Att ha ett extra kort med sig, även till vardags, är inte särskilt jobbig, och det är ett ganska enkelt sätt att försäkra sig mot att bli stående med tom tank vid ett mack mitt i skogen. Dessutom behöver det inte kosta någonting alls, om man väljer ett gratiskort. Och skulle det sedan bli strömavbrott i en vecka kommer man vara glad åt kontanterna man gömt undan.

Har du någon plan om din bank slutar fungera?

Snåltips - idéer för att få pengar över

Några idéer som kan göra det lättare att få pengar över. Högt, lågt och utan inbördes ordning!

• Det mest självklara rådet - ta med matlåda till jobbet!

• Låna bara pengar i nödfall. Som nödfall räknas bara köp av bostad och eventuellt studielån. Inget annat.

• Om du har svårt att spara - sätt av ditt sparande direkt när lönen kommer (istället för att spara det som blir över)

• Köp begagnat när det går. Blocket, Marketplace, Tradera eller loppis. Du sparar pengar och miljö. Känslan av att göra en bra affär är inte heller att förakta.

• Sälj saker du inte längre använder. Sälj förslagsvis på samma ställen som du köper begagnat.

• Köp bara saker du har råd med. Har du inte pengarna på kontot har du inte råd. Är du inte beredd att spara ihop till saken vill du inte ha den tillräckligt mycket.

• När du får höjd lön - sätt direkt av höjningen till ditt sparande. Då kan du öka ditt sparande utan att du behöver dra in på något.

• Köp inte en ny telefon så länge din gamla fungerar som den ska.

• Cykla eller gå till jobbet.

• Att vara lite sugen på något betyder inte att man omedelbart måste äta något. Håll ut. Köp under inga omständigheter en "bar" för 32 kr, eller en halvliter vatten för 24 kr, bara för att du är lite sugen.

• Har du bolån? Förhandla räntan. Spela sedan ut bankerna mot varandra.

• Handla mat i en affär med låga priser, inte höga.

• Handla inte när du är hungrig eller sugen. Då kommer du automatisk köpa sämre mat och en massa snask.

• Om du har bil - jämför försäkringar. Och sätt på vinterdäcken själv.

• Använd prisjämförelsesidor när du gör större inköp. 

Plastpåsarna och miljön

Den nya plastpåse-skatten införs den 1 mars. Då ska vi i Sverige betala 3 kr extra per plaspåse för att kunna bära hem våra varor från affären. Känslan är att det är på grund av att en massa plast dumpas i haven. Men är det verkligen så? Det ska bli väldigt spännande att se hur mycket mindre plast det blir i världshaven efter detta.

En undersökning har gjorts där man studerat miljöeffekterna av en plaspåse som används en gång för att bära hem varorna och därefter används som soppåse. Slutligen eldas påsen upp. Alltså helt i linje med hur svenska påsar används.

För att en påse av ekologisk bomull ska vara mer miljövänlig än en plastpåse behöver den återanvändas 20.000 gånger. Det måste alltså börja säljas tygpåsar av helt makalös kvalitet för att det här inte ska bli ett nerköp för miljön. För den som handlar fyra gånger i veckan, och använder en påse varje gång, tar det 96 år innan tygpåsen är en miljömässig vinst. Om man tidigare återanvände sin plastpåse en gång måste istället tygpåsen går i arv i släken i 192 år för att miljön ska bli vinnare. Om man slutligen lägger till det faktum att vi fortfarande kommer behöva soppåsar, och därför börjar köpa lägre beskattade soppåsar för det ändamålet, då anar man att det här inte har någonting med miljön att göra.

Att man lade skatten just på plastpåsar är förmodligen bara för att det kan uppfattas som något är bra för miljön. Istället är det nog helt enkelt så att pengarna måste in till statskassan. Det hade blivit svårare att bli omvald om man höjt momsen eller lagt en straffskatt på mjölk. Det här ser nog bättre ut, men är egentligen samma sak.

Vi knorrar lite och knyter näven i fickan, men litar på att staten gör det som är bäst. Våra poliker kan säkerligen sola sig i stjärnglans internationellt och berätta att i Sverige, där är vi minsann föredömliga och har fått ner användningen av plastpåsar. Att miljön tar lite skada är ingenting som behöer störa den bilden.

Men i ärlighetens namn kunde det varit mycket värre. Vi kunde ju i den politiska korrekthetens namn avveckla fullt fungerande och miljövänliga kärnkraftverk och sedan importera el från kolkraft istället...

Börja spara? Nu?

Imorgon är det lön igen. Det som kallas "årets fattigaste månad" är slut!

En fredag med en ny och orörd lön på kontot skulle ju kunna vara det perfekta tillfället att börja ett sparande för den som funderat på det. Vilken fin present till sig själv att starta ett långsiktigt sparande. Unna dig det!

Om du har bestämt dig - kom igång, nu direkt! Bestäm hur mycket du kan lägga undan varje månad, och följ de fyra stegen nedan. Du är igång på 10 minuter!

1. Öppna ett ISK (Investeringssparkonto). Det har en mycket förmånlig beskattning, och du behöver inte deklarera några affärer. Att ha ett ISK är alltid gratis så du behöver inte bli kund i någon ny bank. Gör det så enkelt som möjligt och öppna ett i banken där du har din lön.
2. Lägg upp en automatisk överföring från ditt lönekonto till ditt nya ISK. Lägg ett datum precis efter lönen.
3. Låt inte mängden fonder skrämma dig. Vet du inte hur du vill placera pengarna väljer du en global indexfond. Stor riskspridning till liten kostnad.
4. Tänk på annat och låt tiden jobba för dig!

Det viktigaste är att komma igång. Detaljerna går alltid att justera längs vägen.

För den som helt saknar sparande är det klokt att först bygga upp en buffert på ett konto. Pengar man behöver direkt gripbara bör inte placeras på börsen. Du kan ändå lägga upp allt enligt ovan, men börjar med att göra månadsöverföring till ditt bufferkonto.  När bufferten är tillräcklig flyttar du över överföringen till ditt ISK istället.

Lycka till!

Efterlysning

Efterlysningar är egentligen inte vad jag tänkt skriva om på bloggen, men när Aftonbladet stöttar polisen i jakten på en farlig brottsling vill jag också hjälpa till. Når efterlysningen ut till ytterligare några personer är det värt besväret.

En kvinna skottskadades nyligen under inspelning av en musikvideo på Ingarö strax utanför Stockholm. Polisen har gått ut med bild och söker nu den misstänkte gärningsmannen.

Aftonbladet rapporterar om detta och publicerar också polisens bild. Polisen behöver hjälp att identifiera och hitta den misstänkte, och med det kanske också förhindra att andra råkar illa ut. Aftonbladet tycks ha redigerat bilden något, men det framgår tydligt att det är polisens bild man publicerar.

Har du sett mannen på bilden? Kontakta polisen på 114 14.

Trygg i smyg

För mig ger sparandet trygghet och möjligheter. Jag skulle kunna klara mig utan inkomst en tid om det skulle krävas, och jag kan köpa det jag behöver när jag behöver det. Jag har aldrig haft höga inkomster, men trots att jag har både bil, bostadsrätt och sambo, och åker på semester ibland så räcker pengarna.

Det där är känsligt! Normen är ju att pengarna ska vara slut när lönen kommer, och en lägre nivå av konsumtion sticker ut. Man ska gärna prata om att det är lite tufft, och börja spara - nej, det finns det verkligen inte utrymme för. Samtidigt ska man köra en bil av senare årsmodell och gärna ha den senaste mobiltelefonen. Jag upplever det som mer socialt accepterat att berätta att man köpt något helt meningslöst på kredit, än att berätta att man sparat ihop en buffert och aldrig skulle kunna tänka sig att låna till konsumtion.

För mig har det oftast varit "lätt" att konsumera mindre än jag tjänat. Lätt pga att jag haft motivationen att skapa en ordentlig buffert och för att jag relativt tidigt upptäckte att konsumtion utöver det jag behöver eller verkligen vill ha inte ger mig särskilt mycket. Men jag har varit målmedveten och hållit på väldigt länge.

Det är många som gjort liknande resor. De framväxande spara-bloggarna vittnar om andra som har liknande tankesätt och erfarenheter. När man sedan kämpat länge och lyckats uppnå den ekonomiska trygghet man strävat efter i många år, vad gör man då? Ingenting, tror jag är vanligt! Jag har knappt berättat för någon om min buffert eller om mina tidigare erfarenheter och tankar kring det här. Istället för att stolt skrika "jag klarade det" går man istället runt och är trygg i smyg. Kanske startar man en anonym blogg för att kunna dela sina erfarenheter med andra.

Det finns nog ett antal anledningar till att det är så. Det finns ju ingen särskild tidpunkt där tryggheten plötsligt infinner sig. Den växer fram, samtidigt som det är lätt att hela tiden flytta fram målet till något man ännu inte uppnått. Det är väl också så att livsstilen kanske gör att det inte är en stor sak. Det största tror jag dock är det sociala. Man vill man vara med i gänget som pratar på fikarasten om att det är så mycket månad kvar i slutet av lönen, och då är det enklast att ligga lågt. Man vill inte sticka ut. Inte på fel sätt.

Det enorma fokuset på klimat och miljö måste på sikt göra att en lägre konsumtion blir det nya normala, vilket inte alls går ihop med den konsumtionsnorm som råder idag. Men det är där det måste sluta. Vi är fler och fler som väljer att konsumera på en lägre nivå och samtidigt få en ekonomi med större marginaler. Kanske är det en ny folkrörelse som börjat växa fram? Det får tiden utvisa, men fram till samtalen på fikarasten låter helt annorlunda mot idag kommer jag bevara min hemlighet - att jag har pengar kvar när lönen kommer!